Om empati och vår oförmåga att förstå varandras smärta fullt ut.
Vi är alla lika ensamma och utlämnade innerst inne
Eld och vatten
Jag kan visa dej vilka vägar
Som finns att gå för dej
Men åt vilket håll du väljer att gå
Det måste du bestämma själv
Vi kan följas åt en liten bit
Åt det håll där din själ bor
Jag kan stå helt på din sida
Men aldrig gå i dina skor
Om jag så gick genom eld & vatten
Och offrade allt jag har
Om så Gud hörde min bön i natten
Står du ändå ensam kvar
Och himmel och jord må brinna
Evigheten väntar på dej
Har du din egen seger att vinna
Kommer allting att ordna sej
Jag kan stötta dej när du sviktar
Men aldrig bära dej fram
Över orons mörka gränder
Genom sorgens öde land
Jag kan sträcka dej min hand
När du snubblat och gått omkull
Men du måste resa dej själv
Ta nya steg för din egen skull
För om jag så gick......
Jag kan berätta om mej själv,
Jag kan lyssna till dej en stund
Jag kan ge dej ett bevingat ord
Som du kan ta i din egen mun
Men jag kan inte höra din tanke
Och du kan inte läsa min
Jag kan inte spå in i din framtid
Eller lova dej någonting
Om jag så gick.....
Vem du än är så kunde det varit jag
Vi hör ihop och andas samma luft
Vem jag än är så har jag fått min del
En kuslig känsla bortom all förnuft
Vet det gör ont när allting faller
Hade jag en gåva så skulle du få
Helande händer och kristaller
Men jag skulle aldrig helt förstå