Om olika livsöden och likheter som människor

Vem som helst

På den långa bänken vid piren

Sitter en gammal man

Med hatten full av minnen

Från dagar som kom och försvann

Han tänder cigarren och njuter

Och någon sätter sej bredvid

Så kryddar dom sina historier

Som barn av en annan tid


Men jag vet inte vem han är

Eller varifrån han kom

Och vart han är på väg någonstans

Vet jag heller inget om

Men det kunde varit vem som helst

Som suttit där och tänkt

Och berättat anekdoter

På livets ljugarbänk


Genom parken går en kvinna

På väg hem via hoppets torg

Till en nerrullad hyresrätt

Där hon bor med sin stora sorg

Och hon gråter utan tårar

Och hjärtat dunkar och slår

Där hon vakar ensam i natten

Och räknar hundra vita får


Men jag vet inte vem hon är

Eller varifrån hon kom

Och vart hon är på väg någonstans

Vet jag heller inget om

Men det kunde varit vem som helst

Som brottas med ditt liv

Som önskat sej något bättre

Av livets lotteri


En ung man står vid en korsning

Utanför sitt barndomshem

Längtar bort till den stora världen

Ifrån Smålands Jerusalem

Ännu blåser vinden i ryggen

Längs vägen finns inte en törn

Han kan aldrig riktigt ana än

Vad som väntar runt nästa hörn


Och jag vet inte vem han är

Eller varifrån han kom

Och vart han är på väg någonstans

Vet jag heller inget om

Men det kunde varit vem som helst

Som tagit varje liten chans

Och följt sina stora drömmar

Medans tiden ännu fanns


Det bor en dansande prinsessa

På solen och vindarnas ö

Och nätter kom och dagarna gick

Och hon vattnade sina små frön

Och i sin skönaste fotölj

Sitter Morfar med sin sång

Försöker skarva ihop sitt liv

Och skriver sin följetång


Men jag vet inte vem han är

Eller varifrån han kom

Och vart han är på väg någonstans

Har jag bara en aning om

Men det kunde varit du och jag

Som satt alla dessa spår

Från en pilgrim på sin vandring

Genom tillvarons alla snår