Fosterlandsromantik
I Svearikes land
Vid en gammal sliten landsväg
I dom röda stugornas land
Sjunker solen ner vid brynet
Står en mäktig himmel i brand
Ett moln har en kant av silver
Och rapsfälten lyser som guld
Och människorna lever i frihet
Och i tacksamhetens skuld
I Sverarikes land
Vid syrenbersån i trädgården
Finns smultronstället kvar
Där vi odlat våra minnen
Sedan gammelmormors dar
Och det gåtfulla folket dansar
Över vattnet så hörs en fiol
Ung som gammal sjunger i kör
Om kattfot och blå viol
I Sverarikes land
Och kvinnan sitter bredvid mej
Som färgat mitt gråa hår
Och vi tycker att vinet smakar
Allt bättre för varje år
Och rätt låt spelas på radion
På väg emot nästa stad
Där lediga dagar väntar
Kan inte annat än vara glad
I Sverarikes land
Dagen skymmer skuggor faller
Och lunden står i sin skrud
Larmet drunknar i en tystnad
Som avbryter varje ljud
Och små fötter sparkar i magen
Snart vandrar dom på vår jord
Och fortsätter älska och värna
Landet långt uppe i nord
I Svearikes land