Fosterlandsromantik

I Svearikes land

Vid en gammal sliten landsväg

I dom röda stugornas land

Sjunker solen ner vid brynet

Står en mäktig himmel i brand

Ett moln har en kant av silver

Och rapsfälten lyser som guld

Och människorna lever i frihet

Och i tacksamhetens skuld


I Sverarikes land


Vid syrenbersån i trädgården

Finns smultronstället kvar

Där vi odlat våra minnen

Sedan gammelmormors dar

Och det gåtfulla folket dansar

Över vattnet så hörs en fiol

Ung som gammal sjunger i kör

Om kattfot och blå viol


I Sverarikes land


Och kvinnan sitter bredvid mej

Som färgat mitt gråa hår

Och vi tycker att vinet smakar

Allt bättre för varje år

Och rätt låt spelas på radion

På väg emot nästa stad

Där lediga dagar väntar

Kan inte annat än vara glad


I Sverarikes land


Dagen skymmer skuggor faller

Och lunden står i sin skrud

Larmet drunknar i en tystnad

Som avbryter varje ljud

Och små fötter sparkar i magen

Snart vandrar dom på vår jord

Och fortsätter älska och värna

Landet långt uppe i nord


I Svearikes land