Kvinnan bakom allt

Hon mättade min första hunger

Och gav mej mitt tilltalsnamn

Innan min tanke kunde minnas

Så slöt hon mej ömt i sin famn

Hon vakade över min ande

Och följde vart steg jag tog

Och skyddade mej mot faror

Lång mer än vad jag förstod

Så levde hon sitt korta liv

Så att alla fick det bra

Hon hade fått gåvan att tjäna

Och hon gav bort den varje dag

Hon var oxen som drog hela lasset

Och ett korn av jordens salt

Hon var min allra första kärlek

Och kvinnan bakom allt

Och jag föll och skrubbade knät

Och hon plåstrade om mina sår

Och sydde mej nya kläder

Till Valborg varje vår

Hon fanns där alltid så nära

Jag behövde inga nycklar hem

Om jag så kom hem mitt i natten

Stod hon och väntade på mej

Så levde hon sitt korta liv…..

Hon såg blommor längs alla vägar

Det var typiskt för hennes sätt

Bland Lupiner och Liljekonvaljer

Fick hon snabbt ihop en bukett

Allt har för länge sedan vissnat

Nu vårdas minnena i mitt rum

Och hennes spruckna levingitarr

Hänger där tyst och stum

Så levde hon sitt korta liv…..

Hon berättade om våra släktband

Om stamträdets varje gren

Om sin far som tog värvning i kriget

Men blev omvänd i frälsningsarmén

Hon tog hand om sina sjuka fäder

Stod bakom sin älskade man

Bakade brödet och fostrade barnen

Och undrade vart åren försvann

Så levde hon sitt korta liv….